Ja då var det jag som kunde börja blogga igen då. Efter en månads saknad av min förra telefon tog jag tag i saken och spenderade några surt förvärvade pengar på en ny. Dessutom en uppgraderad upplaga. Och kostnaden var, förutom lite väntan (tid är ju som som brukar säga pengar) bara tre hundra dollar. Hade jag köpt den i butik hade det gått på sju hundra dollar minst.
Happening nummer två är att jag är sjuk. Så efter att jag ringt och sjukanmält mig så somnade jag om. Sen spenderade jag hela dagen med att leka med mobilen (efter att jag under två timmar försökt komma på hur man öppnar batteriluckan).
Happening nummer tre är att jag är nyss hemkommen från Sydney, staden där folk kollar på opera och surfar under samma dag. Eftersom jag inte hade någon telefon, och lov kamera slutat fungera så skadade jag en engångskamera á la nittiotal. Så historien om Sydney kommer när bilderna är framkallade!
Jag vaknade 6.15 imorse av ett sms från en gammal familjevän som skulle hämta mig femton minuter senare. Egentligen hade jag tänkt kliva upp halv sex så jag hunnit käka frukost, göra mig i ordning och allmänt mentalt förbereda mig på att plocka massa druvor. Glöm det. Snabb tandborstning, på med halvsmutsiga kläder och så ut på gatan, in i bilen och vidare mot Barossa Valley. Att plocka druvor är mer av en lagsport än man kunde tro. Vi plockade mitt emot varandra, hoppade runt ännu en annan och svettades i solen som blev starkare för varje minut. Australien hade uppenbarligen ett starkt lag med sex spelare, Nederländerna var en man strongt men med en riktigt fin och målintriktad teknik, och så jag, svensken i laget. Dom två systersönerna till vinmakaren (Australien) drog in i stugan efter en fin timmes jobb. Efter två timmar och trettio minuter gick målgången och druvorna var klara att skickas till press. Som tack för mödan fick jag två flaskor vin från tidigare årgångar, golden. Plus en thailunch bestående av Chillihet Wok med Bläckfisk. Och en cider.
Om två timmar ska cykeln vidare mot jobbet på The Hackney och ännu en kvälls jobb. Onsdagar brukar vara ganska lugna, så det blir mission städa baren ikväll!
Min huspolare Michael fyller 29 år idag, och för att fira detta, plus det faktum att han precis fått två nya tjejer i huset såg vi till att kirra en BBQ i allas vår ära, köpa lite cider, flytta ut matbordet till garageuppfarten och soffan likaså. Alla hade varsitt huvudområde vad vi skulle fixa. Jag snodde ett paket servetter från jobbet och lagade chiliräkor. Michael skulle laga hummus, bara det att han inte visste hur. Så halvvägs in i festen kom en snubbe med koll på läget och hittade hummusrecept på internet. Samma snubbe som tog med sig hemmagjord cider som hade jäst lite väl, och när han öppnade flaskan åkte den upp i taket så nu luktar hela köket jäst äpple. Gen gjorde i ordning mexikansk dip som gick åt som smör. Allt som allt var det en tokmysig fest och jag blev inbjuden på middag, farväl drinkar och utflykter till landet. Australiensare är nog världens mest välkomnande folk. Inget kudd.
Genevieve och hennes kompisar från högstadiet/universitetet
Födelsedagsbarnet Michael till vänster och Gen till höger
Gens kompis, som bor åtta hus nedanför oss och tack och lov tog med sig några stolar eftersom vi bara hade fyra, plus mina chiliräkor (hah, mission lära mig att laga mat i Australien börjar ta fart)
Gens bror, hon själv och grannen nere på hörnet
Så nu är det dags för vecka nummer elva i Australien. Det blir jobb, jobb, vindruvsplockning och slutligen lite… Jobb!
Jag hade trott att högtider skulle vara det drygaste när jag var ute och reste. Att jag skulle sitta ensam på ett rum, stan vara stängd och sakna sverige. Men så råkar jag träffa grymt folk som ser till att hitta på saker istället. Så påsken har varit underbar. Långfredagen var vi på en riktigt långvarig personalfest. Vi drog upp i bergen vid tolvtiden, och jag kände mig verkligen som en turist som satt och kollade ut genom fönstret hela tiden. Eftersom min kamera är allt annat än bra fungerande nu för tiden så har jag snott några bilder från facebook istället. Så här är gänget jag jobbar med:
Eftersom jag snart måste fara ner på stan och gymma så blir det här lite kortare än jag hade tänkt. Men iaf, dagen efter detta åkte vi ett gäng på tjugo pers ut till Clare Valley, en av vinområdena utanför stan, och kollade på hästar. Jag spelade en hel dollar på en häst som var skulle vara en favorit men som slutade femte plats. Sjukt besviken. Men mest av allt så satt vi i halvskugga och njöt av solen och stämningen. Så fler stulna bilder:
I bussen på väg mot hästarna. & alla har sina finaste kläder på sig
Några snubbar från jobbet
Kirsty från jobbet (som vi var på personalfest hos dagen innan) och jag
Sen blev det söndag, jag var lite bakis men det var dags för nästa äventyr. Tillsammans med min föredetta granne och hennes familj var det påskdagslunch ute i Barossa Valley, det andra vindistriktet som ligger utanför stan. Vi åt anka, promenerade i deras vingård, grannens barnbarn gick på chokladäggsjakt bland vinrankorna, och deras son som är vinmakaren i familjen visade mig hur han gör sitt vin. Vi gick ut i vingården, plockade lite bär, mosade dom för hand. Sen fick jag smaka olika druvjuicer, när dom hade jäst och när dom hade lagrats. Det skönaste var att vi drack sjukt bra viner ur en liten plasttillbringare, och det var så långt från glamoröst man kan tänka sig. Men så roligt! Och nu är det dags för en timme på gymmet med min nya personliga tränare. Adios Amigos!
Klockan är nu sex på kvällen och jag har levt igenom ett jobbpass som borde varit ett av de värsta, men som faktiskt varit bland dom bättre. Jag sov ungefär tre timmar i natt eftersom jag stängde the Front Bar igår kväll. Trots det var jag pigg och rätt glad när jag kom till jobbet. Och som tur var höll det i sig. Eftersom jag var extra över lunchen så fick jag springa mellan olika barer, restaurangdelar osv. Jag sålde till och med lotter till kött-lotteriet anordnat av Adelaides scoutkår. Två dollar per biljett och som pris får man ungefär två kg kött i olika former. Det är väl ett riktigt passande pris i landet där BBQ är vanligare än köttbullar. Jo jag håller med.
Jag har även serverat dricka till äldre män och kvinnor som anordnat en enorm luncheon i en av våra lokaler. Tanken var att det skulle stå en snubbe i baren och kirra dricka och måltider. När kön var ungefär 70 personer lång insåg vi att det inte gick och så fick jag komma in som hjälte. Jag träffade även en kvinna som hette Freda. Nära nog till Frida, så vi hade en stund av gemensam beundran över vackra namn.
Och. Det är så att vi är tre blonda tjejer här på jobbet. Jordan, Sarah och jag. För någon vecka sedan serverade jag en öl till en man i sina bästa år. Han började prata om sitt jobb på flygplatsen. När jag förvånat började fråga honom om vad han gjorde där osv så blev han sur och sa att vi redan hade diskuterat igenom det. Tydligen hade jag även en äldre morbror som jobbade där. Bara det att det var Jordan som pratat med honom. Detta var början på en nu fem veckor lång ihopblandning av mig och denna tjej. Sen har vi alltså Sarah som även hon blivit ihopväxlad med undertecknad. Så numera är vi en syskontrio här på The Hackney och det är rätt mysigt. Vi håller ihop. Imorse träffade jag även Sarahs mamma. Och underbart nog så fick jag fem minuter in i konversationen halvadopteras in i familjen Andersen efter att hon klargört att min egen mamma inte var i landet. Så på långfredag är jag bjuden på påskfrukost med mamma, syster Sarah och resten av familjen. Sweet as!
Och. Roligt fakta om mitt nya hem. Det är som en lång korridor när man kommit in genom dörren. Först ut bor Michael, därefter jag och sedan Jen. Korridoren leder till köket och vardagsrummet med badrummet precis bredvid. Det är inte speciellt stort men lagom för tre främlingar att dela på. Så när jag skulle laga gröt igår så dog mikron. Jag gick ut för att leta proppskåp. Inget problem där. Mikron är fortfarande paj. MEN. På vägen till proppskåpet hittade jag en till toalett. I garaget. För det är tydligen där man har sånt här i Australien.
Datorn har mest legat hemma och dessvärre även kameran. Men jag har ungefär sju bilder från dom senaste veckorna, och nog tusan ska dom visas för världen:
Det här är mitt favoritshoppingcenter, Burnside. En skön blandning av små märkesbutiker, kafeer och små delidiskar. Plus ett gigantiskt eukalyptusträd!
Det här är från när jag hjälpte min före detta granne visa upp sitt vin på en sjukt stor vinmässa här i Adelaide. Deras vingård är väldigt liten, men vinerna är helt otroliga. Upplägget på mässan var, betala lite pengar, få ett vinglas och gå runt till de olika gårdarna och smaka. Det var en hel del fulla besökare sattsäga
Söndag för någon vecka sedan så blev jag introducerad till den här mysiga baren: Crown and Sceptre. Varje söndag kom en konstnär och målade om en av väggarna. Musiken var chill och sällskapet likaså.
I helgen fick jag följa med familjen Gray till deras sommarstuga på Yorke Peninsula, ungefär fyra timmar utanför Adelaide. Det är en av dom galnaste familjer jag träffat och så fort man INTE får göra något så görs det. Som den här promenadstigen. Står det No Entry ja då ska vi väl ta mig tusan kolla varför.
Tydligen höll dom här klipporna på att rasa samman. Australiens kust består i stort sett av sandsten som är relativt lukrativt. När vågorna kommer in så försvinner bergen sakta men säkert. Matt och Warren hjälpte naturen på traven och kastade ner några stenblock.
Den där stenklumpen som sticker upp utanför berget brukade sitta ihop med resten för något år sedan. Tydligen föll allt ihop för något år sedan och det var alltså därför man stängde av stigen. Det här stället brukade kallas för The Gap.
Finn Fyra Kängrur!!
Sist men inte minst: min fisk!
Australien är som alla vet ett otroligt hett land. Alla vill hit och termometern går aldrig under tio. Solen steker tills turisterna bubblar av lycka och solutslag och alla dricker öl. Hela. Tiden. I stora slängar.
Så igår var det öl som gällde igen. Jag tog det rätt lugnt, sällskapet var desto duktigare. Kvällen i ära hade dom gått med i klubbens öl-legender-tävling. 88 olika ölsorter ska ner på snabbast möjliga dagar. Till sin ära hamnar man på en stor tavla på väggen, med namn och antal dagar. En succé i Australien! Det är större än OS. Ingen överdrift.
På tal om strålande bedrifter. Gissa vem som drog in en livs levande fisk nästan helt utan hjälp förra helgen? Jo det var jag. Jag till och med fjällade av den. Som tur är, för mig som inte älskar blod, så nackas inte fisken här nere. Dom slänger den i en hink med lite vatten istället och lagom tills man är i land igen så har den antingen dött i panik eller så dör den under fjällningen.. fisken var i alla fall trettio cm lång och en whiting. Om ni känner för att imponeras.
Och för att kontra den ständiga facebook debatten om Skandinaviens underbara väder: det är 17 grader här. Beat that
Jag är nyss hemkommen från ett danspass på mitt nya gym Fitness First som var lagom lätt med tanke på hur många veckor i sträck jag har legat i hängmattan. Gymmet är fyra våningar högt och alla trängs i en minimal trappuppgång för att komma från spinningsalar, vibrationsmaskiner, de fria vikterna och löpmaskinerna till omklädningsrum och duschar.
I stort sett är gym i Australien likadana som dom skandinaviska, vad jag hunnit märka under dagen, förutom folks nakenskräck. När en asiatisk tjej gick naken mot duscharna vände sig minst tre tjejer om och råglodde. I Australien ska man nämligen byta om i en liten hytt, och duscha i en liten hytt. Även om det är trångt som tusan.
Så nu vet ni det.
Igår flyttade Nicole ut ur sitt rum här i lägenheten och med sig tog hon alla tallrikar, knivar och stekpannor. Livet här på Gilles Street är inte så glamoröst som jag först föreställt mig!
elfrida maria ingrid erika 