You are currently browsing the monthly archive for mars 2012.
Klockan är nu sex på kvällen och jag har levt igenom ett jobbpass som borde varit ett av de värsta, men som faktiskt varit bland dom bättre. Jag sov ungefär tre timmar i natt eftersom jag stängde the Front Bar igår kväll. Trots det var jag pigg och rätt glad när jag kom till jobbet. Och som tur var höll det i sig. Eftersom jag var extra över lunchen så fick jag springa mellan olika barer, restaurangdelar osv. Jag sålde till och med lotter till kött-lotteriet anordnat av Adelaides scoutkår. Två dollar per biljett och som pris får man ungefär två kg kött i olika former. Det är väl ett riktigt passande pris i landet där BBQ är vanligare än köttbullar. Jo jag håller med.
Jag har även serverat dricka till äldre män och kvinnor som anordnat en enorm luncheon i en av våra lokaler. Tanken var att det skulle stå en snubbe i baren och kirra dricka och måltider. När kön var ungefär 70 personer lång insåg vi att det inte gick och så fick jag komma in som hjälte. Jag träffade även en kvinna som hette Freda. Nära nog till Frida, så vi hade en stund av gemensam beundran över vackra namn.
Och. Det är så att vi är tre blonda tjejer här på jobbet. Jordan, Sarah och jag. För någon vecka sedan serverade jag en öl till en man i sina bästa år. Han började prata om sitt jobb på flygplatsen. När jag förvånat började fråga honom om vad han gjorde där osv så blev han sur och sa att vi redan hade diskuterat igenom det. Tydligen hade jag även en äldre morbror som jobbade där. Bara det att det var Jordan som pratat med honom. Detta var början på en nu fem veckor lång ihopblandning av mig och denna tjej. Sen har vi alltså Sarah som även hon blivit ihopväxlad med undertecknad. Så numera är vi en syskontrio här på The Hackney och det är rätt mysigt. Vi håller ihop. Imorse träffade jag även Sarahs mamma. Och underbart nog så fick jag fem minuter in i konversationen halvadopteras in i familjen Andersen efter att hon klargört att min egen mamma inte var i landet. Så på långfredag är jag bjuden på påskfrukost med mamma, syster Sarah och resten av familjen. Sweet as!
Och. Roligt fakta om mitt nya hem. Det är som en lång korridor när man kommit in genom dörren. Först ut bor Michael, därefter jag och sedan Jen. Korridoren leder till köket och vardagsrummet med badrummet precis bredvid. Det är inte speciellt stort men lagom för tre främlingar att dela på. Så när jag skulle laga gröt igår så dog mikron. Jag gick ut för att leta proppskåp. Inget problem där. Mikron är fortfarande paj. MEN. På vägen till proppskåpet hittade jag en till toalett. I garaget. För det är tydligen där man har sånt här i Australien.
Datorn har mest legat hemma och dessvärre även kameran. Men jag har ungefär sju bilder från dom senaste veckorna, och nog tusan ska dom visas för världen:
Det här är mitt favoritshoppingcenter, Burnside. En skön blandning av små märkesbutiker, kafeer och små delidiskar. Plus ett gigantiskt eukalyptusträd!
Det här är från när jag hjälpte min före detta granne visa upp sitt vin på en sjukt stor vinmässa här i Adelaide. Deras vingård är väldigt liten, men vinerna är helt otroliga. Upplägget på mässan var, betala lite pengar, få ett vinglas och gå runt till de olika gårdarna och smaka. Det var en hel del fulla besökare sattsäga
Söndag för någon vecka sedan så blev jag introducerad till den här mysiga baren: Crown and Sceptre. Varje söndag kom en konstnär och målade om en av väggarna. Musiken var chill och sällskapet likaså.
I helgen fick jag följa med familjen Gray till deras sommarstuga på Yorke Peninsula, ungefär fyra timmar utanför Adelaide. Det är en av dom galnaste familjer jag träffat och så fort man INTE får göra något så görs det. Som den här promenadstigen. Står det No Entry ja då ska vi väl ta mig tusan kolla varför.
Tydligen höll dom här klipporna på att rasa samman. Australiens kust består i stort sett av sandsten som är relativt lukrativt. När vågorna kommer in så försvinner bergen sakta men säkert. Matt och Warren hjälpte naturen på traven och kastade ner några stenblock.
Den där stenklumpen som sticker upp utanför berget brukade sitta ihop med resten för något år sedan. Tydligen föll allt ihop för något år sedan och det var alltså därför man stängde av stigen. Det här stället brukade kallas för The Gap.
Finn Fyra Kängrur!!
Sist men inte minst: min fisk!
Australien är som alla vet ett otroligt hett land. Alla vill hit och termometern går aldrig under tio. Solen steker tills turisterna bubblar av lycka och solutslag och alla dricker öl. Hela. Tiden. I stora slängar.
Så igår var det öl som gällde igen. Jag tog det rätt lugnt, sällskapet var desto duktigare. Kvällen i ära hade dom gått med i klubbens öl-legender-tävling. 88 olika ölsorter ska ner på snabbast möjliga dagar. Till sin ära hamnar man på en stor tavla på väggen, med namn och antal dagar. En succé i Australien! Det är större än OS. Ingen överdrift.
På tal om strålande bedrifter. Gissa vem som drog in en livs levande fisk nästan helt utan hjälp förra helgen? Jo det var jag. Jag till och med fjällade av den. Som tur är, för mig som inte älskar blod, så nackas inte fisken här nere. Dom slänger den i en hink med lite vatten istället och lagom tills man är i land igen så har den antingen dött i panik eller så dör den under fjällningen.. fisken var i alla fall trettio cm lång och en whiting. Om ni känner för att imponeras.
Och för att kontra den ständiga facebook debatten om Skandinaviens underbara väder: det är 17 grader här. Beat that
Jag är nyss hemkommen från ett danspass på mitt nya gym Fitness First som var lagom lätt med tanke på hur många veckor i sträck jag har legat i hängmattan. Gymmet är fyra våningar högt och alla trängs i en minimal trappuppgång för att komma från spinningsalar, vibrationsmaskiner, de fria vikterna och löpmaskinerna till omklädningsrum och duschar.
I stort sett är gym i Australien likadana som dom skandinaviska, vad jag hunnit märka under dagen, förutom folks nakenskräck. När en asiatisk tjej gick naken mot duscharna vände sig minst tre tjejer om och råglodde. I Australien ska man nämligen byta om i en liten hytt, och duscha i en liten hytt. Även om det är trångt som tusan.
Så nu vet ni det.
Igår flyttade Nicole ut ur sitt rum här i lägenheten och med sig tog hon alla tallrikar, knivar och stekpannor. Livet här på Gilles Street är inte så glamoröst som jag först föreställt mig!
Dagens syssla: glo på kött. Alla vet ju att i Australien grillar folk. Kom hem till en fattiglapp som knappt har tio dollar på kontot, nog fan har hon investerat i en grill ändå. Flashigaste familjen i stan kör på mega gasol grill och ja. Det finns grillar i hela stan helt enkelt.
Så imorse hälsade jag på hos en av dom jag jobbar med, och hans lägenhetspolare har investerat i ett roterande grillspett. För en hungrig man så är spettet både världens bästa och sämsta uppfinning. Eftersom jag var tvungen att dra hem hann jag aldrig smaka på resultatet. Istället satt jag och längtade efter kött konstant dom 70 minutrarna jag var där. På spettet var det: en fylld kyckling, griskött runt stuffing och sist lite lamm. Medan allt sakta blev varmare och varmare så började fyllningen och fettet smälta och att ens tänka på lukten nu får mig att bli hungrig. Så ny vill jag ut på stan och hitta mat. Inget problem eftersom jag numera bor mitt i city.
Så ja, vad har vi lärt oss idag? Att fördomar och stereotyper ibland stämmer till 100 %.
Det här är en del av mitt nya rum. Jag hade tänkt ta ett kort på hela rummet. Men hur jag än försökte så såg stället fult ut. Jag ska ta finare bilder med min superkamera senare när jag verkligen flyttat in! Imorgon mellan 8 och 12 levereras min nya ikeasäng. Fortsättning följer osv
Precis som under hösten i Oslo tycks jag få slut på lönen fortare än kvickt. Nya jobbbyxor, ett svart linne och lite vindruvor efter löningen och så sitter jag här på lunchen. Tuggandes på billigt bröd, med smör och vatten. High life
Australiensarna verkar ha lite svårt att avgöra när årstiderna ändras och har löst det på ett otroligt enkelt sätt. Dom berättar på radion vilken årstid det är, och den byts ut fyra gånger om året. Nu när det blivit den första mars var det alltså dags för höst. Butikerna levererar höstmode som får mig att vilja sätta mig i en mysig fotölj och läsa en bok. Istället drar jag på mig shorts och t-shirt och går ut på en fika. För det är ta mig tusan inte fem-tio grader ute, så varför ska vi låtsas som det?
Senaste veckorna har varit lite hektiska här i Adelaide. Jag har gått på lägenhetsvisningar var tredje eller varannan dag. Varje hus har varit lite värre än det tidigare tills jag hittade mitt nya hem. Jag ska bo i ett litet townhouse med Nicole och en snubbe som jag tror hette Michael. Han var arkitekt i alla fall och verkade nästan fransk. Rummet var rätt litet med sjukt mycket garderober och hyllor och en egen öppen spis! Så nästa vecka väntar en tripp till IKEA för att köpa en ny säng och ett nattduksbord. Sen ska jag sitta framför min öppna spis och dricka rödvin med min nya arkitektvän. Vi får la hoppas han nappar på min invit.
På tal om lägenhetsvisningar. Trots att jag bara hittade ett boende så fann jag desto fler sköna människor. Igår var jag på födelsedagsfest hos hus nummer ett. Huset som huserade två sköna kusiner och den enas flickvän. För trots att jag emellanåt inte gillade rummet jag skulle bo i eller att det låg för långt från jobbet så brukade folket som bodde där vara riktigt roliga (den 68-åriga DJn som älskade att ha kul är ett undantag).
Men ja, anledningen till att jag inte uppdaterat bloggen är alltså att jag inte haft internet på ett tag. Så så fort jag flyttat in i mitt townhouse så borde det lösa sig och jag kan höra av mig lite oftare. Adios amigos vi hörs snart igen.
elfrida maria ingrid erika 